Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Vi har inte lyckats förmedla hur vi vill forma framtidens Sverige. Svenska folket har sagt sitt. Förvisso återstår slutlig sammanräkning men dessa kommer troligen inte påverka märkbart i någon riktning. Lite förenklat skulle man kunna säga att det bara är marginella förändringar från valet 2010, med undantag att Moderaterna tappar stort samtidigt som Sverigedemokraterna vinner i princip lika mycket. Detta är ett valresultat som väcker många frågor som kommer diskuteras under en tid framöver. Blev det en folkomröstning om invandring istället för jobb? Vänsterpartierna, som utropar sig som segrare, fortsätter att sprida myter genom svartmålning och aspirerar på regeringsmakt – hur då och med vilka? Uppenbart är att Socialdemokraternas självbild ännu inte hunnit ifatt dem och det bäddar för en både turbulent och besvärlig tid framöver. Det finns inget färdigförhandlat budgetförslag och budgeten ska läggas fram den 15 oktober. Det finns inget förberett regeringsförslag och svenska folket har köpt grisen i säcken.

Det är ett tungt ansvar vänsterpartierna nu måste bära. Men vi behöver också vara självkritiska. Vi har inte lyckats nå fram med vårt budskap. Vi har inte lyckats förmedla hur vi vill forma framtidens Sverige. Vi har inte lyckats förmedla vad vi har åstadkommit och att det är grunden för vart vi är på väg. Vi har inte heller förstått vad väljarna försökt säga till oss och vi har varken lyssnat eller svarat på deras frågor. Det är svårt utifrån mitt perspektiv att tolka valresultatet som annat än en missnöjesyttring. Svenska folket vill inte nödvändigtvis välja en annan väg, snarare tror jag inte vi gett dem alla svar. Det finns hopp om vi förmår att lyssna in, ge svaren och lyfta blicken. Det arbetet börjar nu. Än finns många murar att riva. Låt oss erkänna att det finns rasism. Låt oss erkänna att diskrimineringen är utbredd. Många medborgare är idag oroliga, men svaret är inte att stänga gränser eller ställa grupper mot varandra. Framtidstro skapar vi genom ett inkluderande samhälle där alla får samma möjligheter och där alla axlar samma ansvar. Vi har hört vad svenskarna har sagt. Men vårt svar är ett annat än de svar valet stora vinnare levererar. Vår lösning är att alla ska ha samma möjligheter, att alla som vill vara med och bygga framtidens Sverige ska få chansen att bidra och att ingen lämnas utanför. Vi behöver inte bygga fler murar, låt oss i stället riva dem tillsammans. Så kan vi ingjuta nytt mod och hopp om en bättre morgondag.

 

Artikeln publicerades 16 september i Västerviks-tidningen.

Idag är den stora dagen, den vi arbetat så hårt för under lång tid. Somliga kanske uppfattar det som en jakt på makt, en tävling som  ska vinnas. Att det bara handlar om att kämpa för att försvara positioner. Så är det inte, dessa dagar som börjat vid tidig morgon och slutat sen kväll, handlar om en övertygelse. En övertygelse om hur vi bäst utvecklar samhället. Långa dagar och oändliga vandringar för att dela ut valpamfletter,  hundratals affischer och skyltar som klistrats och satts upp, tiotals besök och debatter, alla samtal och möten. Vi gör det  för att vi tror på något, vi gör det för att förmedla och övertyga om vad vi vill. Vi gör det för vi vill forma vårt land till ett framgångsland,  en framgångsregion eller en framgångskommun.  Vi gör det för varje enskild människas rätt till att forma sitt liv. Vi gör det för våra barns framtid. Vi gör det för att våra föräldrar ska få en trygg ålderdom. Tack alla ni som kämpat för frihet, för demokrati och för vår gemensamma framtid. Tack för att ni lyssnat på oss och tack för att ni tar ställning. Jag hoppas ni alla gör ett klokt val idag, jag hoppas vi lyckats förmedla vad vi står för och hur vi tänker ta ansvar för vår framtid. Jag hoppas du också röstar på Moderaterna.

Hittills har vi uppfyllt 97 procent av våra löften.Sverige är ett bra land som blivit ett ännu bättre land, men än finns mer att göra. Våra framgångar har skapats av hårt arbete, detta arbete skapas av människor. Därför tror jag på att lyfta fram just människor. Att släppa loss drivkrafter tro på den enskilde individen, att skapa förutsättningar för alla att nå sin fulla potential. Jag har mött så många människor som har så mycket mer att bidra med, så många som inte fått leva sitt liv till fullo. Alla de som blev kvar i en falsk trygghet, som aldrig spände bågen i rädsla för att strängen skulle brista. Jag vill ingjuta hopp och framtidstro i varje människa, jag vill skapa ett drömmarnas land där allt ska vara möjligt. Jag vill att Sverige ska bli det förlovade landet, där flit och strävan ger resultat och där alla får chansen att bygga sin egen framtid.

Så vill jag också se på vår hembygd, jag vill tro på en ny blomstringstid för Tjustbygden, där vi tror på varandra och vår förmåga till sammanhållning. Där vi stöttar och hjälper varandra och där vi välkomnar nya idéer och visioner. Vi ska inte hålla någon tillbaka och vi ska gemensamt värna alla initiativ för att bygga en ny framtid, nya företag och nya initiativ. Alla vet att vi har många tuffa utmaningar framför oss, men vi har en envishet och vilja att möta varje motgång. Vi har en inneboende drivkraft, kreativitet och uppfinningsrikedom – det är till vår fördel. Låt oss tillsammans utveckla dessa egenskaper, låt våra unika möjligheter få grogrund, släpp loss alla våra drivkrafter så vi når vår fulla potential, i Tjustbygden finns en särskild anda. Alla behövs i bygget av framtidens Tjust.

 

Debattartikeln publicerades i Västerviks-tidningen 12 september

Det var i början av juni som kustbevakningen varslade 125 medarbetare, varav fem i KS Gryt i Västervik, då det saknades 133 miljoner i budgeten. Uppsägningarna planerades att träda i kraft vid årsskiftet om inget annat föreslogs i budgetarbetet. Detta var något jag såg ytterst allvarligt på. En neddragning i den omfattningen skulle få stora konsekvenser för både Västerviks skärgård, miljö och säkerhet till sjöss. Det skulle kraftigt begränsa möjligheterna för sjöräddningen, gränskontroller och möjligheten att förhindra och hantera eventuella miljöolyckor. Samtidigt är Kustbevakningen viktig för turistnäringen och därmed särskilt viktig för oss i Västervik där det finns en väl fungerande verksamhet.

Med anledning av detta besökte jag KS Gryt i mitten av juni för att kunna ta med mig kustbevakningens synpunkter och perspektiv i den fortsatta beredningen av höstens budget. Efter att ha hört om deras arbete och fått en klarare bild av hur många arbetsuppgifter de bedriver var jag än mer övertygad och lovade att göra vad jag kan för att neddragningen inte skulle bli verklighet. Efter många samtal med inblandade är det mycket glädjande att se hur Kustbevakningen nu fått ökade anslag så neddragningar inte ska behöva ske. Det är både roligt och viktigt att se hur det politiska arbetet verkligen kan göra skillnad snabbt på lokal nivå. Under kommande mandatperiod kommer jag att fortsätta kämpa för de frågor som är viktiga för Västervik och Kalmar län. Nu fortsätter valrörelsen!

Snart avgörs vem som får ansvaret att presentera, och genomföra, nästa budget.  Sverige har klarat krisen bättre än de flesta och behöver nu en politik som möjliggör ännu fler jobb.  För att kunna göra seriöst anspråk på statsministerposten behöver Stefan Löfven svara på tre avgörande frågor:

1. Gäller ramarna för ordnade statsfinanser?
Ramverket för hur den svenska finanspolitiken bedrivs har tjänat Sverige väl sedan nittiotalskrisen och har hittills haft brett stöd över blockgränserna. Där ingår vikten av att nå överskott över en konjunkturcykel. Ett mål som alliansen fortsätter planera finanspolitiken för men som ledande röda och gröna företrädare ifrågasatt. Budgetreglerna kräver också att utgifterna planeras tre år framåt, vilket Socialdemokraterna i sin senaste budgetmotion inte gjorde. Kan Löfven lova att en vänsterregering skulle respektera det finanspolitiska ramverket eller kommer han redan nu börja luckra upp det?

2. Vad ska bort från kravlistorna?
Redan före valrörelsen saknade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ekonomisk täckning för två av tre av deras samlade utgiftslöften. De senaste veckorna har listan vuxit långt utöver vad som finns täckning för. Gustav Fridolins löfte om höjda lärarlöner skulle exempelvis kosta 30 miljarder kronor medan han enbart finansierar en tiondel av dessa. Men i en budgetproposition måste man prioritera. Vad ska bort från de löften som Löfven och kollegorna redan ställt ut?

3. Hur ska Sverige kunna växa?
Sverige är på väg att återhämta sig efter en djup och utdragen internationell lågkonjunktur och har sett till att jobben blivit 300 000 fler. Jobbskatteavdraget, som Socialdemokraterna trots högt tonläge accepterat i varje steg, har gett både kvinnor och män starkare drivkrafter att arbeta och vi har nu högst sysselsättningsgrad i EU. Att jobben fortsätter bli fler är helt centralt för att Sverige ska kunna fortsätta växa och investera i till exempel skolan. Trots detta går de tre vänsterpartierna till val på skattehöjningar som gör att jobben riskerar att bli 70 000 till 140 000 färre. Stefan Löfven vill dessutom samarbeta med Miljöpartiet som går till val med ett manifest som ifrågasätter tillväxt. Hur skulle en vänsterregering kunna få Sverige att växa?
Nu är det snart val. Stefan Löfven måste ge besked om i vilken riktning han skulle leda Sveriges ekonomi och om hur en vänsterregering skulle kunna få den att växa. Väljarna i Kalmar län och Sverige förtjänar besked.

 

Debattartikeln publicerades tillsammans med moderatkollegorna Jan R Andersson och Eva Skogsberg Johansson i Kalmar länstidning 11 september

Under lördagen veckan före valet hade tre privatpersoner anordnat en debatt om sjukförsäkringen, syftet var att ställa politikerna mot väggen. De hade valt att fråga en moderat och en socialdemokrat, detta för att moderaten skulle ställas till svars för vad som gjorts och socialdemokrat för hur de tänker göra, om de vinner valet vill säga. Sossarna hade skickat Lena Hallengren, ett tungt namn inom S. Hon har tidigare varit minister och aspirerar säkerligen igen, om hon får chansen. För Moderaternas räkning fick jag axla rollen som försvarare av våra reformer. Upplägget var sådant att en rad sjukskrivna i förväg hade skrivit frågor som vi skulle svara på, vi skulle svara på var sin fråga, alltså inte samma fråga, och vi skulle få varannan fråga. Tanken var att vinkla detta till anordnarnas fördel, men så lätt låter sig inte politiker manipuleras. Vi kom snart in i en regelrätt debatt, och skillnaderna framkom tydligt.
Medan Lena Hallengren ville ha en återställare till vad som gällde före 2006, där systemet var överordnat människan så förespråkade jag motsatsen. Min utgångspunkt var att alla förtjänar hjälp och stöd till att komma tillrätta med sina bekymmer. Alla förtjänar relevant sjukvård och rehabilitering i rätt tid, alla förtjänar stöd och åtgärder för anpassning av arbetsplatsen eller kompetensutveckling för bättre anställningsbarhet. Det är min utgångspunkt, faktum är att de reformer som genomförts ofta tar sig uttryck som att de skulle stressa den enskilde och att det skulle vara belastande för den som är sjuk att det finns en bortre gräns. Jag tycker det är en förenklad och missriktad kritik. Faktum är att den bortre gränsen snarare ska sätta press på sjukvården, på läkarna att ta patientens behov på större allvar, att Försäkringskassan ska sätta den enskilde människan i fokus, att Arbetsförmedlingen ska se till varje persons behov. För mig betyder det att maktbalansen mellan medborgaren och systemet justeras i någon mån till medborgarens fördel, egentligen i rak motsats till vad som hävdats. Lena Hallengren pratade om att det handlar om signalvärdet med en bortre gräns, och jag håller med, precis det handlar det om. Jag menar att det är en tydlig signal till läkare och sjukvården, till tjänstemän både på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, vi ger inte upp hoppet om en enda människa, vi vill att alla gör sitt yttersta för att varje enskild individ ska få en andra chans och den hjälp de förtjänar. Det duger inte att förpassa människor till utanförskap, det duger inte att gå utan stöd och hjälp i både fem, tio år och kanske längre, bara för att vi inte orkar ta itu med problemen.

Efter debatten, öppnade moderatorn upp för publiken att ställa frågor, jag såg då hur en man i en permobil rullade mot oss. Jag såg i ögonvrån hur mungiporna åkte upp på min kombattant, och hur hon glatt uppmärksammade debattledaren, ”där är en man som vill ställa en fråga”. Jag måste säga att det kändes som att nu får man förklara att det naturligtvis är så att det fortfarande finns möjlighet till både förtidspension och sjukskrivning, och att bara för att vi vill hjälpa alla som kan och vill arbeta, inte utesluter de som inte kan från försäkringssystemet. Ja, även om man har argumenten så finns risken att man hamnar i en besvärlig situation. Hur som helst, mannen som ville ställa en fråga sa ungefär så här: ”Jag har haft en hjärnblödning, jag har lite dålig rörelseförmåga och jag sitter i den här stolen, men jag vill också ha någon form av sysselsättning. Jag har en högerarm som fortfarande fungerar, något skulle jag väl kunna bidra med? Jag vill fråga: varför får inte jag möjlighet till att vara med och bidra?”
Från publiken till höger om mig, en grupp sjukskrivna som var en del av arrangörerna, utbrister spontant, ”Men vad i h*lv*t*, vad f*n säger han, ta bort honom!!!”. Samtidigt åker mungiporna ner på både debattledaren och meningsmotståndaren i form av den tidigare ministern. Ja vad säger man, även jag hade en förutfattad mening om den här mannen, detta trots att jag även träffat svårt handikappade människor som inget hellre vill än att få någon form av sysselsättning. Låt oss försöka arbeta bort dessa fördomar och sluta diskriminera. Låt oss fortsätta arbeta utifrån den enskildes behov istället för att sätta oss på höga hästar och tro oss veta bättre vad som är bäst för varje enskild individ. För vissa av oss lär det nog bli en större utmaning att sluta förespråka systemet före människor, för mig är det självklart att aldrig ge upp om någon enda människa, det handlar om människovärde. Än finns många murar att riva.

Folke Fagerlund, länsordförande för Jägareförbundet Kalmar län, väckte under tisdagen en viktig fråga på Barometern Reagera; Hur främjar vi jakt på vildsvin och låter köttet komma fler till del? Idag orsakar vildsvinsstammen stora skador för många jordbrukare och villaägare och det är viktigt att vi främja jakten. Enligt färska siffror från Landsbygdsdepartementet sköts 98 000 vildsvin under 2013 vilket motsvarar ca 2900 ton vildsvinskött. Av 2900 ton kött kom endast 440 ton ut på marknaden. En bidragande del är att många uppfattar det som både krångligt och svårt att sälja köttet. För att minska skadeverkningarna, öka jakten och bättre ta tillvara på vildsvinsköttet presenterade Moderaterna under april fem förslag för en bättre vildsvinsförvaltning.

För det försa vill vi ge länsstyrelsen och viltförvaltningsdelegationerna större möjligheter att reglera utfodringen av vildsvin. Situationen skiljer sig kraftigt åt i landet och besluten behöver fattas på regional nivå, nära och med inflytande från de människor som berörs. För det andra bör det bli tillåtet med kameraövervakning av vilt. Då vildsvin inte har några naturliga fiender blir jakten viktig och vi behöver stimulera till mer jakt. Förslag tre och fyra är att skapa en ökad efterfrågan i upphandlingar för mat till skolor, vård, skola och omsorg samtidigt som vi vill förenkla jägares möjlighet att sälja sitt kött. Om en jägare idag vill sälja en bit vildsvinskött till grannen eller kollegan måste köttet trikintestas och besiktigats i en vilthanteringsanläggning, en process som är både tidskrävande och kostsam. Istället anser vi att jägaren ska kunna sälja direkt till konsumenten i mindre skala förutsatt att köttet är testat för trikiner. Testet är enkelt att ta själv, kostar ca 200 kronor och genom en småskalig försäljning kommer jägaren kunna hållas direkt ansvariga för det sålda köttet. Slutligen vill vi stärka forskningen kring vildsvinsförvaltningen om hur vi kan undvika viltolyckor.

Jag instämmer i Folke Fagerlunds önskan att underlätta försäljning av vildsvinskött och att fler människor ska få tillgång till köttet. Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har en rad beslut fattats för att underlätta detta. Vårt fempunktsprogram är ytterligare ett steg på vägen men mer krävs. Med nya arbetssätt och lagar vill Alliansregeringen fortsätta arbeta för att gynna jordbruket, jägaren, handeln och Matlandet Sverige.

 

Artikeln publicerades i Barometern 8 september.